I morse var det tid på BVC och vaccination. Storebror och storasyster tyckte synd om lilla Elias som fick en spruta i varsitt lår.
Ena BVC tanten försökte trösta honom med att blåsa såpbubblor..
Funka inte! Dom större barnen var mer roade av det.

Våran BVC tant försökte flirta med honom efter att hon stuckit honom. Funka inte det heller. Han gömde sig i pappas stora trygga famn ist.
Blev så ledsen, hon berätta att hon skulle ta tjänsteledigt och bli borta ett tag. Suck..
Hon lär ju alltid minnas det obligatoriska hembesöket hos oss iaf.

Cujo var bara 4 månader när Elias föddes, och det var varmt den dagen hon kom så hon hade tofflor på sig. Hon frågade snällt om han åt skor.
- nej då!! Inte när någon är hemma, sa jag.
(Han hade aldrig ätit på några av våra skor..)
När besöket var klart och hon skulle sätta på sig tofflorna, så var den ena.. Lite trasig! Pinsamt värre...
-nämen ojdå! Men det är ingen fara, den håller över dagen iaf.

Ena remmen satt knappt kvar och den andre låg i små bitar på golvet.
Står jag och säger och lovar att valpen inte äter skor.
Erbjöd mig att ersätta dom, men hon tacka nej.
Jävla hund..

Igår hade stora sonen borta match mot Sunnersta. Det slutade med 7-9 mot Sunnersta. Jämn match, men Liam är en vinnar pöjk, och tydligen räknade domaren fel.. När Bälinge hade 2-0 sa domaren tvärtom.
Det bekräftades av tränaren också.
Som tur är så har inte seriespelen börjat ännu, så det var bara en träningsmatch. Grabbarna hade tur med vädret iaf.

Idag har vädret vart lite till och från.
Dom stora ska ut och hoppa studsmatta, men kommer in efter ett tag och tycker det är för kallt. Fast solen skiner där ute.
För att sen i nästa sekund börja regna.. Å sol igen. Å regn igen. Osv. Typiskt April väder.

Planeringen för dopet går framåt. Jag ska fixa inbjudningskorten (beställer från nätet) och Patrik fixar tårtan.
Smörgåstårtor fixar jag själv och lite annat små bak.
Men tårta köper vi.
Vi vill ha en stor fin blå tårta med nåt fint på. Skulle jag försöka baka det själv så skulle tex en pingvin se ut som en späckhuggare..

Min karl och jag planerar en liten roadtripp i sommar. Själva, utan barn. Till Ullared! Han måste ha slagit i huvudet när han sa det..
Bara jag slipper se Ola-Conny så är jag nöjd.

Lillfisen har somnat för i kväll, och han verkar inte ha blivit påverkad av sprutorna. Hoppas han slipper feber denna gång!
Lill tösen har slängt in handduken för i kväll också, och Liam är kvar och leker hos grannen.
Själv ligger jag i sängen och väntar på att nåt bra ska börja på tv.

God kväll på er!

Japp. Hostandet och snörvlandet fortsätter! Elias är lite bättre, men jag och Patrik blir inte bättre..
Vaknade i morse och hade ont i hela kroppen. Snoret rinner och konstant lock för öronen.
Patriks dotter kom igår och hon har också vart redigt förkyld.
Så det är så mysigt runt maten, den ena snörvlar, den ena hostar och den andre gör allt!
Den som inte blivit förkyld ännu är Liam. Han ligger väl dunder förkyld när vi andra blivit friska.

Idag fick karln stå för maten. Hans makoronilåda.. Nomnnom!!
Jag åt alldeles för mycket.. Känns som om maten ska bubbla ur öronen!

Jag vill ha tillbaka min energi!
Komsi Komsi!!

Åh, höll ju nästan på att glömma!!
Patrik och jag kolla Hobbit 2 här om dagen. Bara älskar dom filmerna!!
Sagan om Ringen.. Älskar allt med dom filmerna!
Nu får jag vänta ända till December innan jag får se nästa Hobbit film. Suck..

Påsklov nästa vecka. Skönt för barnen. Hoppas på att vädret blir bättre än vad det har vart.
Vi har dom stora till mitten av nästa vecka, och när dom lämnas i Enköping så plockas Viktoria upp på hemvägen.
Patrik ska jobba hela påsken så jag får sällskap av Vickan då.

Om vi firar påsk? Nope.
Firade påsk med familjen när jag var liten. Men har inte gjort det i vuxen ålder.
Förstår inte riktigt grejen med det. Vi köper påskägg till barnen och gömmer. Men inte mer än så.
Vi lagar ingen speciell mat, och det påskpyntas inte heller.
Fast med katter i huset så är det inte så optimalt med ris och fjädrar för den delen heller..

Jag ska sätta Viktoria på mina pass med träningen också. Mohahaha.. Hon kommer inte ens kunna sitta på toa och kissa när dom två första passen är gjorda.
Nu skiter jag i hur jag mår på måndag, men träningen ska igång då!

I kväll blir det mys framför TVn, nerbäddad i en mysig fluffig filt.
Klurar på om jag ska göra Vitlöks popcorn i kväll.. Nackdelen är ju att man luktar kattbajs ur munnen i morgon!
Nåja, Patrik är så förkyld så han känner verken lukt eller smak..

Vart tog solen vägen??!
Fast, jag tycker det är ganska mysigt med regn..

Här hemma rullar allt på som vanligt. Stora grabben har börjat ny skola och det funkar mycket bättre i nya.
Är så otroligt tacksam över hur mycket andra skolan hjälp honom och ställt upp för honom.
Mer än vad man kan säga om hans tidigare skola i Enköping..

Tidigare i veckan var vi med minstingen till barnspeciallisten. Vi fick remiss dit efter alla besök på akuten med honom.
Läkaren frågade om våran barndomshistorik med allergier osv.
Elias ska fortsätta med astma sprayen till i sommaren, morgon och kväll och vid behov.
När han är extra hostig så ska han ha kortison sprayen 4 gånger om dagen. 2 på morgonen och 2 på kvällen.
Läkaren (som var barnläkare och överläkare) förklarade att det inte är normalt att små barn hostar en längre tid. Tur att vi åkte in och fick remiss!
Om några månader blir vi kallade dit igen för uppföljning.

Just nu håller jag på stressar för fullt med dop planeringen! Prästen kommer i slutet av månaden, så vi får se vad vi väljer. Jag har iaf en låt vald som ska spelas på dopet.
Faddrar blir Anne, Bosse och Viktoria.
Blir Elias far som får hålla honom under dopet, då lillfisen passerat 11 kg och nyss blivit 7 månader!
Han kommer å bli en stor kille!
Växa om pappa sin också.. ;)

Jag har börjat "träna"! Japp!
Alla som känner mig vet hur mycket jag avskyr och träna! Men, jag har köpt Olga Rönnbergs bok "träning för nyblivna mammor"
Jag ser den som min bibel just nu..
Fy fan sån träningsvärk jag haft!
Så jag slipper stå i vassen och skämmas i sommar.

Jag ska försöka skriva oftare än vad jag gjort, har haft fullt upp med annat här ett tag. Så det har inte funnits ork eller lust.

Ta vara på varann, och var glad över det du har!

Större delen av helgen har jag och sambon tillbringat helgen på barnakuten med minstingen.

Han fick en hemsk hosta på lördag morgon och hade svårt med andningen och var slemmig och rosslig.

Vi kom in rätt tidigt på morgonen, där fick vi komma in på en gång med honom och doktorn kom ganska fort in.

Han lyssnade på lungorna och tyckte att vi skulle testa ge honom lite adrenalin och sen lyssna på lungorna och andningen igen.

Doktorn kom in efter ca 15 min och lyssnade, och en till omgång med adrenalin sattes in.

Han var jätte duktig, han skulle bara andas i 30 sek i masken.

Andra vändan så var andningen inte lika ansträngd och innan hemgång fick han kortison av en sköterska och Bricanyl på recept.

Även fadern fick nån form av astma spray utskrivet som han ska testa och ta när han blir förkyld..

Resten av Lördagen flöt på relativt bra hemma, han fick Bricanyl men tyckte inte det hjälpte så mycket.

Han fick en ny omgång lite senare och näsdroppar.

Han har inte haft någon feber alls. (tack gode gud för det!)

Men kvällen var samma visa som fredag kväll.. Gråt och åter gråt..

Jag och sambon fick turas om att bära honom, för varje gång han somnade och man la ned honom så vakna han av host attacker. 

Fast vi bunkrat upp huvudändan av sängen med massa böcker.

Kan säga att det känns i min rygg att jag burit på honom sen i fredags..

Våran lilla Mini Buddah på snart 5 månader väger 10.1 kg.

Efter mycket om och men somnade han runt 23 tiden, och vaknade vi 5 på söndag morgon.

Återigen slemmig och ansträngd i andningen. Svepa kaffe och åter in till Barnakuten.

Samma rum, samma sjuksköterska, men en annan läkare.

Lillen fick åter adrenalin i två omgångar.

Sen förklarde läkaren att eftersom fadern haft barnastma som liten så är det 40% chans (risk) att det är ärftligt..

Så nu blev det två olika astma spray hem, där båda ska tas morgon och kväll och den ena 6 gånger till under dagen vid behov. 

Remiss är skickad för barnastma till Barnspeciallist här i Uppsala.

Eftersom Lillen haft som en torrhosta sen i mitten/slutet av December, och nu fått ett virus så har det satt sig på hans luftvägar som gör att andningen blir jobbig.

Tyvärr så funkar ju ingen medicin mot virus heller.

Förklarade för läkaren att jag har en son på 10 år som bor hemma, och sambon som har dottern sin som kommer varannan helg, och sklan är ju tyvärr värsta bacill bomben. 

Läkaren förklarde också att dom stora barnen kan bära på viruset utan att insjukna själva, men tyvärr ändå är smittsamma.

Första vändan med masken hemma tyckte han inte om!

Men nu är det som att han har förstått att när han får andas igenom den så släpper det, och han kan andas bättre.

Så nu hoppas jag att det släpper för lilleman och att detta virus ger med sig snart..

Som tur är kom Viktoria igår, och jag får lite hjälp här hemma med Lillen när sambon är på jobbet..

Gör så ont i mammahjärtat när dom små är sjuka.

Man känner sig så maktlös som förälder.

Dom gråter och är nästan otröstliga.

Men nu har jag kommit på att julskivan is the shit, sätter man på den så somnar han nästan på en gång.

Kommer att få lyssna på den långt in sommaren känns det som...

(19.15 där kom febern för lillfisen.. 38.9) 

Julen har rusat förbi som vanligt. Man längtar till julafon och helt plötsligt är den över. 

Den goda maten, Kalle på TV och paket öppning. 

Jag fick Sopranos boxen av Patrik i julklapp! Lycka! Av min stora son fick jag och Patrik en fin ljusbricka!

Dagen efter julafton kom sambons dotter och öppna sina packet, och hon vart så glad! Hon önskade sig en ny docka, det fick hon. Och en bärsele till dockan. Sen fick hon en dator som man lär sig bokstäver och siffror. Den används flitigt, gladast var hon nog över dockan. Den kan ju faktisk kissa om man trycker på magen.. 

Sen kom hennes födelsedags kalas. Hon fyllde 6 år!! Då är man stora tjejen! Hon fyller den 27e, men kalaset hade vi på söndagen. Tyvärr, var barnen "farföräldrar" sjuka och kunde inte komma, så jag ringde in reservpatrullen, min moster, hennes karl och mitt kusinbarn. Dom skulle egentligen kommit på måndagen och hälsa på, men här stod jag med en jätte marängtårta som behövdes ätas upp!! 

Återigen, massa presenter till den stora tjejen! Hon önskade sig en klänning så hon fick en söt Hello Kitty klänning av oss, lite filmer och lite annat smått och gott. Av min moster fick hon så hon kunde göra egna halsband och armband. Tror nog hon trots allt var nöjd över sitt kalas. Trots besvikelsen över att "farföräldrarna" inte kunde komma. Varför jag skriver så om dom, är för att Patrik inte har någon kontakt med sina föräldrar, så Bo och Anne är det närmaste dom små barnen kommer att ha som farmor och farfar. Allt behöver inte alltid vara biologiskt.. 

Ikväll ska jag och sambon ut, för första gången på länge!! Vi är bjudna till grannarna för lite vin och trevligt sällskap. Viktoria passar Elias under tiden. Som tur är bor dom typ 100 meter ifrån oss, så jag kan ju krypa hem om så behövs. ;)

God fortsättning på er alla, och ha en trevlig helg!!

Som jag skrev i tidigare inlägg så skulle jag berätta om min BB upplevelse som slutade i en Förlossningsdepression..

Elias föddes ju som sagt runt 1 tiden på onsdag natten den 4 September. Ni som läst det tidigare inlägget om förlossning vet ju att den inte var så bra.. Hur som, när han föddes lades han på mitt bröst och sambon klippte navelsträngen. 

Efter ett tag tog dom Elias för vägning och mätning och han hamna åter på mitt bröst. Vi 4 tiden på morgonen åkte min sambo hem för att ta hand om valpen. Äldste sonen sov hos grannen.

Jag nickade till en stund med Elias på bröstet, men la mig sig och kolla Hollywood fruar som jag missade på tisdagskvällen. Jag ammade honom och det gick väl rätt bra. Men jag var så trött!!

Vid sex tiden på morgonen fick jag komma upp på BB avdelningen, och då hade jag fortfarnde inte sovit sen natten söndag till måndag.. Jag fick förklarat på BB att han skulle ligga hud mot hud på mig, och att jag skulle försöka amma så mycket det bara gick. Alla som jag känner, även med min först födde son så tog dom barnet efter födseln för att mamman ska få sova. Jag ammade och ammade, trodde det funka. Jag frågade flera gånger att kan jag verkligen amma på grund av mina inlägg? "jadå, det är inga problem"

Jag var som en levande napp.. Han hängde på bröstet och klockan började närma sig 8 på morgonen. Ett dygn utan sömn.. Dom la Elias på sidan så jag kunde "sova" och amma honom. Jo visst, mina bröst var ju så stora så när jag släppte bröstet försvann hela barnets ansikte under tutten.. Så återigen, det var bara och sätta sig upp och amma. Vid 10 tiden på morgonen kom min sambo så jag äntligen fick duscha!! Jag hade blodat ner hela sängen och hela jag var bara äcklig blodig. 

Inte ens det erbjöd dom mig, att ta honom så jag fick duscha efter förlossningen. Min sambo var tvungen att åka igen runt 1 tiden då min son kommer hem från skolan. Jag frågade flera BM om jag inte kunde få lägga ifrån mig honom så jag kunde få sova, jag var så trött.

"nej, han måste ligga hud mot hud mot dig"

Visst, jag nickade till några gåner med honom på mitt bröst, men ingen djup sömn. 

Elias snuttade och skulle ha bröstet hela tiden, jag frågade om jag inte kunde få en napp, för nu började mina bröstvårtor bli såriga och blodiga.

"nej, vi rekomenderar inte att ge napp till så små"

nähäpp... då får jag väl bita ihop. Nu var jag på bristningsgränsen, psykiskt. Efter att ha vart vaken i mer än snart två dygn bara grät jag.

Jag förstod att nåt var fel med amningen eftersom han bokstavligt talat satt fast vid mitt bröst. Jag frågade åter BM om det verkligen kommer nån mjölk, på grund av implantaten. 

"jadå, det går så bra så!"

När nästa skiftbyte av personal kom, frågade jag om jag inte kunde få lägga ner Elias i sängen som finns på BB, för jag måste verkligen få sova nu. Jag har snart inte sovit på 2,5 dygn!

Svaret jag fick var återigen.. 

"nej han måste ligga hud mot hud mot dig, och dessutom kan han bli nerkyld om du lägger ifrån dig honom."

Jag började gråta, frågade om dom inte kunde ta honom ett par timmar så jag kunde få sova. Hon tittade på mig och gick ut...

Min sambo kunde ju inte vara där och hjälpa mig, han hade ju både valpen och min son hemma att ta hand om. 

Åter en natt med bebis hängdes i blodiga, såriga bröstvårtor och sovandes på mig.. 

Min sambo kom tidigt på torsdagsmorgonen efter att fått iväg min son till skolan. Äntligen skulle vi få åka hem!

Nu ska vi inte tala om hur trätt jag var... Den sista sömnen jag fick var natten söndagen till måndagen. Med avbrott för att gå upp och kissa som alltid under en graviditet. Nu var det Torsdag... Jag hade ju slumprat till några gånger med Elias på mig, men inte sovit en timme ens. Jag var så trött så jag visste knappt vad jag hette, eller var jag var. Mina bröst ömmade och mina bröstvårtor var nästan delade..

Jag somnade sittandes i bilen på vägen hem.

Hemma kämpade jag med amningen. Jag kände på mig att nåt var fel, att det inte kom tillräckligt med mjölk, för han hängde konstant vid bröstet. När Elias började kräkas koagulerat blod blandat med lite mjölk förstod jag att han suger och suger och suger, men det kommer ingen mjölk. 

På söndag förmiddag kom min sambo in, tittade på mig när jag bara satt och grät och grät och grät för att det gjorde så fruktansvärt ont att amma. Sen sa han:

"nu räcker det, du kan inte ha det så här. Elias kräks blod och dina bröstvårtor är alldeles trasiga, vi åker och köper ersättning, och det är nu"

Jag ammade min förstfödde länge, i 18 månader. Men då hade jag inte gjort bröstförstoringen.  Jag ville ju inget hellre än att amma, dom här mysiga stunderna som är.

Men vi åkte till affären, köpte flaska och ersättning, bröstpump fick jag låna av Ida, för vid det här laget hade jag sån mjölkstockning så jag kunde inte es bära Elias eller ha armarna nära kroppen. Dom var som två stora bomber. Elias tog flaskan på en gång, han har väl knappt fått i sig nåt på dom här dagarna.. Så i 4 dagar kämpade jag på med amningen. Jag försökte pumpa, efter att ha pumpat en timme på varje bröst hade jag lyckats få ut 30ml....

På måndag skulle vi till Ackis till BB på väg för kontroll på Elias eftersom ha hade ett litet blåsljud på hjärtat så ville dom kolla det. Det var helt borta iaf. Men det skulle vägas, mätas och kolla hörsel. I väntrummet började Elias kinka så Patrik sprang iväg och fixade ersättning, under tiden fick jag komma in till läkaren. Allt var bra och såg normalt ut, och läkaren säger till mig:

"du får gå ut och amma honom innan ni går in till BM"

Jag svarade honom att jag kan inte amma, jag har försökt. Hans pappa är och fixar ersättning

Han spänner ögonen i mig och säger: 

"ALLA kan amma, DET får du lov att ta med BM när du kommer in till henne"

Suck...

Efter en stund fick vi komma in till BM för att kolla hans hörsel, hon såg att han hade flaskan i munnen.

Då kom frågan..

"ammar du inte?"

-Nej, det kommer ingen ut nåt, jag har massa mjölk, men det kommer inget. Och nu har jag världens mjölkstockning.

Jag opererade brösten 2007, så jah tror det har med det att göra.

"alla kan amma, jag vill gärna känna på dina bröst när vi är klara med allt här!

Ja visst, varsågod, lycka till sa jag..

BM tar på sig handskarna och ryggar nästan tillbaka när hon ser min såriga bröstvårtor. Sen skulle hon börja försöka pumpa ut mjölk för hand. Hon kämpade och kämpade, det kom inte en droppe.

"hur mycket har du lagt i?"

310 i varje, hur så?

Då får jag förklarat av henne att det finns en "gräns" på hur mycket man har i, som påverkar om man kan amma eller inte. Den gränsen ligger på 250 i varje... Då var det ju rätt kört för mig.

Under hela min graviditet har det lovats att trots implantat ska det gå att amma. Tydligen inte.

Sen enligt BM hade jag inte mjölkstockning, utan mina "gångar hade bara täppt igen"

Vad är skillnaden???

Jag fick order om att ta på mig en trång BH och hålla brösten varma och stå ut med smärtan helt enkelt. Och att inte pumpa ur nånting mer.

När Patrik och jag kom hem ringde BM upp, hon hade talat med sin läkare, "eftersom dina bröst var rätt hårda, (no shit) så har du fått tabletter utskrivna som ska stoppa mjölkproduktionen och du ska äta två tabletter om dagen i två veckor." Bra, så kände jag nånstans att jag fick rätt. Att alla faktiskt inte KAN amma, även om man VILL!

Jag tog kontakt med min husläkare, jag ville åter börja med mina antideprissiva, eftersom jag ändå inte ammade. Jag berättade hela förlossnings upplevelsen och bemötandet på BB.

Han tittade på mig med vänliga ögon och sa bara..:

"Jag är helt övertygad omk att du fått en Förlossningsdepression, det viktigaste efter en förlossning är att mamman får sova. Du sov nästan ingenting på 3 dygn.."

Nu har jag ätit mina antideprissiva i snart tre månader och mår så mycket bättre. Dom första veckorna i Elias liv gjorde jag inget annat än bara grät och grät och kände mig världelös och otillräcklig som mamma. Tyvärr gick allt ut över min sambo, men vi är starka tillsammans och jag är glad över att han fanns vid min sida och förstod mig..

Mina pojkar, Patrik, Liam och Elias. Ni är mitt allt...