Idag rymde min Birma. Trodde jag iaf.
Jag var ute i nästan en timme och leta katt.
Trodde hon hade smitit ut genom fönstret.

När jag skulle packa Liams kläder till hans pappa, hoppa Mellow ut ur hans garderob..
Pinsamt.. Tur att jag inte hann ringa grannen och efterlysa katten.

Elias och jag tog det chill på gräsmattan och i sandlådan här hemma idag istället.
Skulle gått Bälinge idag och handlat det jag glömde igår, men bror körde hit lilla mamma så hon fick handla på vägen.

Nåja, tur att katt fan inte smet, hon löper nu också.. Har inte lust med massa kattungar!

Japp! Idag har solen och värmen verkligen gjort sitt!
Elias och jag tog en promenad in till Bälinge idag och handlade. (hutlöst dyra blöjor på den affären..)
Solen värmde gott, Elias satt skönt i vagnen skyddad av sufletten. (stavar man det så?!)

Stressad inför dopet.. Så mycket som ska bakas och fixas! Tur är så har jag hjälp av Anne med lite bak.
Patrik har beställt tårtan nu, så det ska bli spännande och se nästa fredag vad det blev.
Jag har fortfarande psalmen och plugga in. Suck. Jag har läst den en gång ungefär..

Ska bli så roligt och klä upp sig, barnen och Patrik! Sen och ha hela familjen med alla syskon samlade! Hoppas på fint väder så vi kan sitta ute, annars har vi reserv planen.
Duka långbord i carporten..
Alla sätt är bra utom dom dåliga!

AC:n går på fullt snurr inne i sovrummet.
Går knappt att vara inomhus ju..

Fick bästaste besöket från bror med familj igår! Dom stanna till på en snabb kopp kaffe innan resan fortsatte hem till mamma.
Bror har precis fått körkort, så första lång körningen på nästan 50 mil kändes i hans röv.. ;)

Inne i Bälinge hitta jag en liten lekpark som jag stannade en stund på så lillfisen fick gunga en stund.

Så här glad är man på morgonen efter gröten!

Snart så.. Snart så..

Lollo fixade mustasch åt Liam här om dagen. Dessa ungar alltså! ;)

Igår var jag in till Uppsala med Elias och Liam.
Vi shoppade en hel del och gick och käkade på Burger King. Mumsigt!!

Smycken jag fynda på glitter till dopet

Skorna gör sig inte rätt på bild, men hittade äntligen ett par vita till klänningen.

Liams skjorta han valde själv till att ha på dopet.

Elias kläder som han ska ha på mottagningen hemma sen.

Nellies klänning som faktiskt Liam valde.

Nellie växer så det knakar, så jag köpte lite nya kläder åt henne.

En ny söt Hello Kitty bikini fick hon också! Kunde inte låta bli t-shirten och shortsen heller..

Jag ska försöka beskriva mig själv. Så gott det går.
Hur jag är som person.
Som sambo, och som mamma.

Vi börjar med hur mitt temperament kan vara.. Jag kan brusa upp för små saker, men det går lika fort över.
När någon/något gör mig riktigt jävla förbannad (händer ungefär var 5e år.)
Brukar det sluta illa. Antingen åker personen på en rak höger om det är befogat, eller så gör jag illa mig själv.
Å nej, inte att jag sitter som en fjortis och skär i mina armar, utan det blir oftast att jag slår knytnäven i väggen.
Det gör ont. Förbannat jävla ont...
Eller så åker nåt i väggen. Helst så att det blir ett krashande. Typ glas, tallrik,
eller som i julas, då rök båda mina julstjärnor. Ut på gården bara. Krasch bom bang!
Så arg som jag var då, var säkert 4-5 år sen.
Jag kan ha väldigt hett temperament, det är nog den finska genen som kommer igång.

Jag kan glädjas åt andras lycka. Jag kan sörja och bli ledsen om någon närstående är ledsen och mår dåligt.
Hamnar man på fel sida med mig, kan jag förlåta. Men jag glömmer inte..
Jag kan vara trevlig och le, men jag kommer alltid att minnas vad som sagt och gjorts.
Den som gjort illa mig och sårat mig, tycker jag inte synd om.
Inte alls. Jag kan tycka att vissa saker är tråkiga, men jag tror på Karma.

Gör man någon illa, fysiskt eller psykiskt, så slår det alltid tillbaka. Förr eller senare, på ett eller annat vis.

Hur jag är som flickvän? Ganska rolig hoppas jag.
I min och Patriks relation är vi mycket "man och kvinna"
Jag sköter hemmet, matlagningen, barnen osv. Han sköter inkomsten. Han har mat på bordet, tvättade kläder och rent hem när han kommer hem från jobbet.
Alla vill inte ha det så, men just nu när jag är mammaledig och har hela dagarna hemma tycker jag inte det är mer än rätt.
Han sliter på jobbet i snitt 10 timmar om dagen, då kan inte jag sätta en dammsugare i handen på honom när han kommer hem..
När jag jobbade heltid, hade vi det mera uppdelat. På helgen hjälptes vi åt att städa, och med matlagning på vardagarna.
Jag är så väldigt petig och pedant med min tvätt, så tvätten får han inte röra..
Diska hatar han, så det fixar jag.
Nu har vi diskmaskin så nu är det inte så farligt. ;)
Jag är lojal, till 110% mot den jag lever tillsammans med.
Jag skulle aldrig vara otrogen, aldrig ta honom för givet, eller förnedra honom på någotvis. Vi är oense om vissa saker, men vi kommer överens om att vi är oense om just den saken och släpper det.
(jag har så dåligt minne så ibland kan jag glömma bort varför vi ens börjat diskutera en sak..)

Jag har inget behov av att umgås 24/7 med den jag lever ihop med. Snarare tvärtom.
Vill han sitta framför datorn i timmar gör inte det mig nåt. Då får jag vara kung över fjärrkontrollen!
Vi tycker det är viktigt att ge varandra sitt utrymme. Jag blir mer stressad över om han ska vara hemma en hel dag, för att jag är van vid att han jobbar mycket.
Ibland kan det vara frustrerande att han jobbar så mycket, men jag vet att han jobbar för vår skull.
För att vi ska kunna leva det livet vi gör, och kunna bo där vi gör.
Dessutom är han någon form av arbetsnarkoman.. Så om han ska vara hemma en hel dag blir han bara deprimerad..
Vi har samma värderingar om livet. Han är lugn, jag är den som kan brusa upp och gå upp i varv. Men han är den som tar ner mig på jorden igen.

Som mamma är jag nog ganska sträng.
Men samtidigt väldigt kärleksfull.
Ett nej är ett nej.
Svärande barn är ett av det värsta jag vet.
Jag svär. Massor. Men mina barn får inte göra det. Jag är uppvuxen med att inte svära, tror jag var närmare 14-15 innan jag vågade svära framför mamma.
När Liam svor massor som liten, och inte lyssnade när jag sa åt honom fick han lite flytande tvål i munnen. Det fick jag som liten, jag svor inte.
Han är snart 11 och svär inte hemma
Sen är det klart att han svär, men inte i hemmet och absolut inte framför mig.

Jag skulle aldrig kränka mina barn.
Jag skulle aldrig säga nåt som sårade dom, eller tvinga dom till nåt dom inte vill.
Mina barn ska lära sig att vara tacksam för det man har, visa äldre respekt, tacka för maten. Vanlig vett och etikett helt enkelt.

Mina barn ska kunna stå på egna ben i vuxen ålder. Dom ska få göra sina egna misstag. Jag ska lära dom att tro på sig själv. Mina barn är inte bättre, eller sämre än någon annan.
Man ska hjälpa om man kan.
Lära dom skillnaden på att hjälpa och inte låta sig utnyttjas.

Vill barnen sova i sängen, får dom göra det. Ger det dom trygghet så är det inget tal om saken.
Finns inga tonåringar som sover med sina föräldrar iaf..
Liam kommer väldigt väldigt sällan ner, det är om han haft en hemsk mardröm.
Men oftast somnar han om.
Elias är så liten, och han sover mycket bättre mellan oss.
Jag nattar honom i våran säng, lyfter sen över honom i sin säng.
Just nu har en massa tänder på gång och sover lite sämre. Vaknar han, lyfter jag bara honom till oss.
Men oftast så sover han egen säng.
Jag skulle aldrig stoppa honom i eget rum så här liten. (förstår inte hur dom kan göra så tex i USA??)
Han har inget behov av ett eget rum förs han närmar sig 3-4 årsåldern.
Jag är inte världens bästa mamma. Jag har gjort många misstag. Men den först födda är alltid ett experiment.
Det är lättare med Elias. Trots att det var 10 år sen jag var småbarnsförälder.
Jag känner mig trygg i min föräldraroll.
Tjat och taskig attityd går inte hem hos mig.
Oavsett om det är mitt barn eller inte.
Jag har inga problem att tillrättavisa andras barn.
Jag behandlar andras barn precis som jag behandlar mina egna.
Jag är rättvist.
Skulle aldrig tex ge Liam glass och inte Nellie.
Handlas det julklappar eller födelsedagspresenter får alla för samma summa. Eller ja nästan. Elias har inte samma behov på kläder eller leksaker som dom större barnen.
Så han fick bara några julklappar.
Jag är fullt medveten om att mitt barn inte är Guds bästa barn. Han kan vara jävlig.
Men, han är fortfarande bara barnet.
Han förskönar saningen till sin egen fördel.
Det är helt normalt. Barn är så.
Det gäller bara att man som förälder/vuxen vägleder dom rätt.
Att ljuga är fult, att sanningen kommer alltid fram.

Jag är inte perfekt på någotvis. Jag är jag.
Mycket i mitt liv har format mig till den jag är idag.
Alla väljer sin egen väg att gå, min har varit lite krokig genom livet. Men just nu är min väg rak och enkel.

Äntligen är fredagen här! Om det gör någon skillnad för mig vardag och helg? Inte alls.
Som mammaledig är alla dagar detsamma.
Förutom att i kväll kan jag och karln umgås, utan att behöva tänka på klockan.
För han är ledig i morgon.
Han ska som vanligt jobba en stund, men han har lovat att umgås med mig och lillfisen i helgen.

Stora grabben är hos sin pappa. Han åkte igår redan och kommer hem på söndag eftermiddag.

Inte mycket har hänt dom här dagarna, vädret har vart sånt piss så man har inte kunnat vara ute nåt. Har massa tomatplantor jag fick av Bosse & Anne som fortfarande står på diskbänken.
Dom måste planteras och ut i det gulliga lilla växthuset.
Fick en Lavendel av mamma som också väntar på att få planteras.

Min träning kämpar jag på med. Men tycker inte det är någon utmaning längre att köra efter boken. Så jag kör mitt eget race, och tränar det jag tycker behövs. (typ hela kroppen?!?!)
Det blir mest rumpa/lår, mage och armar/axlar. Skulle behöva hantlar som väger något mindre än dom jag har, men men.
Märks att jag bär mini Buddha på vänster sida, är starkare i den armen..

Nu ska jag njuta av kvällen medan Elias sover, och slå ner rumpan i soffan och kolla film med Patrik. Vi började titta på "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" igår kväll, men orkade inte titta klart.
Fortsättning följer idag med andra ord!

Fick två jättefina lampor av min käre sambo!
För er som undrar vart dom är köpta så finns dom på Rusta för hela 50 kr/st.
Billigt är bra skit, speciellt om det är fint!
Längtar till sommaren då vi drar till Ullared och shoppar!!

Underbara barn, jag älskar Dig!

Min minsting! Jag älskar Dig!

Den 5/5 blev våran Cujo 1 år!!

Ja. Jag är beroende. Lite grann iallafall. Det är vi väl alla?
Av det sociala.
Men vad är det sociala då??
Är det att sitta vid datorn eller mobiltelefonen och kolla vad som händer i våra kretsar?

Jag måste kolla Facebook. Iallafall minst en gång om dagen.
Jag är en egoistisk. Jag kan lägga upp bilder eller skriva en statusuppdatering.
Jag försöker kolla vad mina vänner gör.
I mån av tid.

När Elias somnat kan jag kanske, hinna kolla igenom vad jag missat under dagen.
Ibland går jag bara in på en specifik vän och kollar vad han/hon skrivit under dagen.

Ibland gör jag inte ens det. Beror på vilket humör jag är på, och vad som hänt under dagen.

Instagram kollar jag snabbt igenom. Där kan det gå dagar innan jag tittar eller uppdaterar själv.

När vi var på Barnspeciallisten för några veckor sedan blev jag både förvånad och förbannad på en mamma i väntrummet.
En liten flicka på 3-4 år ville visa mamma när hon åkte rutschkana, hon försökte få mammans uppmärksamhet.
Gång på gång ropade hon på sin mamma.
Mamman satt med näsan tryckt mot skärmen på mobilen..
"mmmm" vad svaret flickan fick.
Flickan såg att mamman inte ens kasta ett getöga på henne.
Inte först flickan skrek så hon tog i från tårna "MAMMMMAAA!! TITTTAAA!!! "
Då lyfte hon blicken i en tiondels sekund, för att åter trycka näsan mot skärmen igen..

Flickan återgick till att leka själv.
Med mammans uppmärksamhet långt ifrån verkligheten..

Jag föredrar att umgås med mina vänner, iallafall via telefon.
Jag bor på landet och älskar det.
Jag älskar att vara långt bort från staden och alla stressade människor som springer runt med en telefon tryckt i mot örat.
Som pratar högt om hur värdelösa deras killar är, eller hur falsk tjejen på festen verkade vara.
Eller mammor som rullar på sina barnvagnar, tre stycken på bredden och gnäller över hur jobbigt det är med barn!

No shit! Vad tror folk när dom skaffar barn?
Att dom äter och sover och är tysta resten av tiden??
Nej, det finns barn som skriker 24/7 av tex kolik.
Var glad över att man fått ett friskt barn.
Det är inga garantier på sånt.

Nä, det var bättre förr.
Man umgicks, man fick brev på posten.
Man var helt enkelt inte kontakt bar dygnet runt.
Jag har ofta mobilen på ljudlöst. Jag blir bara stressad av allt ringande.
Jag ser att jag har missat samtal, jag ringer upp när jag har ork, tid och lust.

Idag blir det till att skruva upp massa rullgardiner. Älskar vårat stora fönster i vardagsrummet, men... När solen går ner så ser man inte Tvn och det blir alldeles för varmt att sitta i soffan.
Eftersom vi har solen på huset hela tiden (vilket är underbart!) så blir det så fruktansvärt varmt, speciellt på övervåningen.
Barnens rum blir rena rama bastun om man inte öppnar fönstrena på sommaren.

Så igår inhandlades en mörkläggnings rullgardin till det stora fönstret.
Även en liten söt uggla med två krokar på så Nellie kan hänga upp sina ytterkläder på.
Man kan inte skälla på barn att jackor ligger på golvet när dom inte når att hänga upp..

Sen kan man vara som min käre son. Nå men ändå slänga jackan i bilbarnstolen.
Då har jag rätt att skälla. ;)
Men han valde en krok som är en hund rumpa med svansen som krok.
Han fick nya skor i går också, hans gamla började gå sönder i sulan.
Nästa månad är det nya skor som gäller igen.. Fast fotbollsskor då.
Barn innebär bara massa utgifter..
Men oändligt med kärlek!

Jag hade glömt bort hur jobbiga barn är när dom är i en trotsålder. Jösses, emellanåt har mitt tålamod pressats till det yttersta.
Ändå har jag långt tålamod.

Sen kom jag på det. Elias kommer komma upp i massa trotsåldrar. Suck.
Jag kommer vara gråhårig innan 35 och Patrik flintis innan 32. ;)

Men efter några år, kan man minnas det "hemska" med glädje och ett leende.
Barn är barn. Barn har rätt att vara barn och få ha sin barndom, och inte växa upp för fort.

Det är vi som föräldrar som ska vägleda barnen genom livet. Ge dom självförtroendet att klara sig själva.
Lära sig orsak och verkan. Lära dom vad som är rätt och fel.
Lära dom att stå upp för sig själva,
Och en massa kärlek! Det kan ett barn aldrig få för mycket av.
Inget barn föds färdiga.
Det är verkligen ett heltidsjobb med jour 24 timmar om dygnet med barn. Oavsett om dom är små eller tonåringar.
Som man brukar säga, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer.

Nu har lilla mamma åkt hem. Lillfisen sover sin eftermiddags lur, dom stora barnen röjer på sina rum.
Igår var vädret riktigt uselt, så dom satt och nörda Minecraft.
Liam på mammas dator och Nellie på Ipaden.

Idag invigde jag min nya symaskin! Tänk att. Man minns det man lärde sig i skolan!
Var skit kul och sitta och sy med maskin igen.

Liam ska på kalas idag, Nellie och Patrik ska på bio i eftermiddag.
Själv får jag njuta av tystnaden ett tag. ;)
Ska försöka laga nåt gott till middag idag.

Ha en trevlig lördag!

Liams nya skor.