Nu har jag ju verkligen inte skrivet här på år och dagar!!

Mycket har hänt i mitt liv, både bra och dåliga saker.
Jag fick fast anställning till slut, men sa nyligen upp mig och har fått ett annat jobb. I 1,5 år pallade kroppen och knoppen med tempot innan jag gick in i väggen och blev utbränd. Tyvärr. Det enda sättet att bli frisk är att byta jobb och nya arbetsuppgifter. Vilket jag gjort. Ibland måste man chansa här i livet. Å det kom en chans jag inte kunde tacka nej till.

Även under detta hår har jag hunnit blivit medryttare, tog honom på foder och fick med världens bästa medryttare, Anna. I dagens läge är vi hästägare. Vi äger honom tillsammans! Jag är så otroligt glad att jag fick med Anna "på köpet" när jag tog Eggis på foder! Hon älskar honom över allt annat, och hennes känslor är besvarade! Hon gör ett helt otroligt jobb med honom, hon är så duktig!

Den här sommaren har vart helt underbar, samtidigt som den har pendlat mellan hopp och förtvivlan..

I början av sommaren blev jag faster igen till en underbar söt liten pojke, Jonathan.
Han ser ut som en rynkig liten farbror ibland, å än har han inte velat visa faster sina ögon. Dom har jag bara fått se på kort.
Lilla skitunge där!

Elias växer så det knakar! Han var på 10 månaders kontroll och är nu 74 cm och 12 kg "lätt".
Han kryper runt i full rulle överallt i huset, och han har börjat ställa sig mot möbler.

Å Liam växer också så det knakar!
Jösses, bara att köpa ny garderob till honom.. Helt plötsligt har han inte en enda långärmad som passar!

Nellie har blivit storasyster igen! Till en liten flicka som fått namnet Mindie.
Mindie bestämde sig för att ta sig ut i vida världen 7 veckor tidigare än beräknat.
Så liten, och så söt!! Å jösses vad mycket hår på huvudet! Jonathan hade också en riktig päls på huvudet.

Som med dom flesta fall när barn föds för tidigt kan det bli komplikationer.
Mindie har bara haft en olycklig start i livet.
Men hon kämpar på, och vi håller tummar och tår för varje dag som går.

I svåra stunder i livet, kan oväntad vänskap uppstå.
Man tror man vet hur en person är, men det visar sig att man haft fel..

Ja. Jag är beroende. Lite grann iallafall. Det är vi väl alla?
Av det sociala.
Men vad är det sociala då??
Är det att sitta vid datorn eller mobiltelefonen och kolla vad som händer i våra kretsar?

Jag måste kolla Facebook. Iallafall minst en gång om dagen.
Jag är en egoistisk. Jag kan lägga upp bilder eller skriva en statusuppdatering.
Jag försöker kolla vad mina vänner gör.
I mån av tid.

När Elias somnat kan jag kanske, hinna kolla igenom vad jag missat under dagen.
Ibland går jag bara in på en specifik vän och kollar vad han/hon skrivit under dagen.

Ibland gör jag inte ens det. Beror på vilket humör jag är på, och vad som hänt under dagen.

Instagram kollar jag snabbt igenom. Där kan det gå dagar innan jag tittar eller uppdaterar själv.

När vi var på Barnspeciallisten för några veckor sedan blev jag både förvånad och förbannad på en mamma i väntrummet.
En liten flicka på 3-4 år ville visa mamma när hon åkte rutschkana, hon försökte få mammans uppmärksamhet.
Gång på gång ropade hon på sin mamma.
Mamman satt med näsan tryckt mot skärmen på mobilen..
"mmmm" vad svaret flickan fick.
Flickan såg att mamman inte ens kasta ett getöga på henne.
Inte först flickan skrek så hon tog i från tårna "MAMMMMAAA!! TITTTAAA!!! "
Då lyfte hon blicken i en tiondels sekund, för att åter trycka näsan mot skärmen igen..

Flickan återgick till att leka själv.
Med mammans uppmärksamhet långt ifrån verkligheten..

Jag föredrar att umgås med mina vänner, iallafall via telefon.
Jag bor på landet och älskar det.
Jag älskar att vara långt bort från staden och alla stressade människor som springer runt med en telefon tryckt i mot örat.
Som pratar högt om hur värdelösa deras killar är, eller hur falsk tjejen på festen verkade vara.
Eller mammor som rullar på sina barnvagnar, tre stycken på bredden och gnäller över hur jobbigt det är med barn!

No shit! Vad tror folk när dom skaffar barn?
Att dom äter och sover och är tysta resten av tiden??
Nej, det finns barn som skriker 24/7 av tex kolik.
Var glad över att man fått ett friskt barn.
Det är inga garantier på sånt.

Nä, det var bättre förr.
Man umgicks, man fick brev på posten.
Man var helt enkelt inte kontakt bar dygnet runt.
Jag har ofta mobilen på ljudlöst. Jag blir bara stressad av allt ringande.
Jag ser att jag har missat samtal, jag ringer upp när jag har ork, tid och lust.

Läste en liten artikel i senaste numret av ViF att alla som får barn efter 1 Mars 2014 får dela barnbidraget med andra vårdnadshavaren.
Jätte bra!! Äntligen säger jag!! Varför ska bara den ena föräldern alltid ha barnbidraget? Detta skulle tydligen gälla vid gemensam vårdnad.

MEN.. Detta kommer också resultera i att fler kvinnor kommer neka männen till gemensam vårdnad om man inte lever ihop.
Vilket oftast blir att kvinnan får ensam vårdnad eftersom rätten sällan dömer till gemensam om föräldrarna inte kan samarbeta.

Dessutom, kommer det slå hårt mot lågavlönade ensamstående mammor.
(om man inte går på socialbidrag, då går det förmodligen plus minus noll)
Men mammor som arbetat och kanske inte har så hög föräldrapenning.

MEN, äntligen börjar det bli lite jämställdhet mellan män och kvinnor. Man kan ju vända på det till nåt positivt för lågavlönade män som får betala underhåll, att den lilla xtra 500 i månaden kommer passa bra till vid umgänge.

När jag och Liams pappa hade varannan vecka delade vi på barnbidraget.
Egentligen behöver man inte det, utan hos den föräldern barnet är folkbokförd hos har rätten till barnbidraget.
Men jag tycker väl det är rättvist att dela, eftersom vi hade honom lika mycket.

Nu undrar jag om det med bidraget var ett dåligt april skämt??
Folk med dålig ekonomi kommer ju inte att få det lättare direkt..
Konflikter mellan föräldrarna kommer att öka.
Men, har man laster, som tex nikotin, koffein eller vad som helst, är det bara att dra ner på det, eller sluta med sin last.

Av egen erfarenhet tycker jag väl att det är lite av en klyscha det där med rökningen..
Man spar pengar, man har mer pengar över.
Samma dag Elias föddes sluta jag röka och höll upp i tre månader.
Inte tyckte jag att jag hade mer pengar för det!

Men dom gånger det vart tajt med pengar dagen innan pengarna kommer in har inte valen vart svåra. Två hundring kvar, å det behövs tex blöjor, mjölk, bröd och potatis hem.
Ciggen får vänta.
Det kommer aldrig att hända att jag prioriterar ciggaretter före mina barn. Aldrig.
Inte ens min magiska svarta underbara dryck. Världen går inte under för det.

Var en annan debatt i tidningen också, hur vida man fick säga fröken eller inte.
Ena föräldern sa nej.
Anledningen? Det förminska yrket.
Då ska man lära barnen säga namnet på den vuxna eller pedagog.
För att bli kallad fröken är inte ok, för dom har minsann en pedagogisk utbildning på flera år.

Ena sa ja. Jag tycker barnen ska få säga fröken! Som det stod i artikeln:
Ska man lära en tvååring att vara PK och ropa "PEDAGOGEN!!! FÄÄÄÄÄRDIG!!

Det var precis vad jag sa innan jag ens läste debatten.. Jag säger till Liam att han ska säga till en lärare, när han gick på dagis (som nu inte heller får säga utan det heter faktiskt förskola..) så sa jag fröken.
Ingen tog illa upp.

Så mina vänner, från och med idag vill inte jag bli kallad Lokalvårdare utan
SANITETSTEKNIKER!!

Julen har rusat förbi som vanligt. Man längtar till julafon och helt plötsligt är den över. 

Den goda maten, Kalle på TV och paket öppning. 

Jag fick Sopranos boxen av Patrik i julklapp! Lycka! Av min stora son fick jag och Patrik en fin ljusbricka!

Dagen efter julafton kom sambons dotter och öppna sina packet, och hon vart så glad! Hon önskade sig en ny docka, det fick hon. Och en bärsele till dockan. Sen fick hon en dator som man lär sig bokstäver och siffror. Den används flitigt, gladast var hon nog över dockan. Den kan ju faktisk kissa om man trycker på magen.. 

Sen kom hennes födelsedags kalas. Hon fyllde 6 år!! Då är man stora tjejen! Hon fyller den 27e, men kalaset hade vi på söndagen. Tyvärr, var barnen "farföräldrar" sjuka och kunde inte komma, så jag ringde in reservpatrullen, min moster, hennes karl och mitt kusinbarn. Dom skulle egentligen kommit på måndagen och hälsa på, men här stod jag med en jätte marängtårta som behövdes ätas upp!! 

Återigen, massa presenter till den stora tjejen! Hon önskade sig en klänning så hon fick en söt Hello Kitty klänning av oss, lite filmer och lite annat smått och gott. Av min moster fick hon så hon kunde göra egna halsband och armband. Tror nog hon trots allt var nöjd över sitt kalas. Trots besvikelsen över att "farföräldrarna" inte kunde komma. Varför jag skriver så om dom, är för att Patrik inte har någon kontakt med sina föräldrar, så Bo och Anne är det närmaste dom små barnen kommer att ha som farmor och farfar. Allt behöver inte alltid vara biologiskt.. 

Ikväll ska jag och sambon ut, för första gången på länge!! Vi är bjudna till grannarna för lite vin och trevligt sällskap. Viktoria passar Elias under tiden. Som tur är bor dom typ 100 meter ifrån oss, så jag kan ju krypa hem om så behövs. ;)

God fortsättning på er alla, och ha en trevlig helg!!