jag läste ett hemskt inlägg idag från en blogg, där tack vare en arrogant BM som inte tog hänsyn, eller lyssnade på mamman att nåt var fel, resulterade i att flickan som föddes blev cp skadad. Bloggen berörde mig djupt, och tårarna rann..

Läs inlägget här:

http://savannah.bloggo.nu/Min-forlossningsberattelse/

Jag ska inte läsa sånt, för jag tar åt mig föräldrarnas smärta, maktlöshet och vanmakt över den svenska förlossningen.

Jag tänker däför i detta inlägg berätta om min förlossning med Elias, som var allt annat än lätt.

och hur lurad jag känner mig av sjukvården och av personalen.

Men min först födde sob var det en helt vanlig, naturlig förlossning. Värkarna startade av sig själv, och jag hade bara lustgas med honom. Med äldsta sonen gick jag 14 dagar över tiden.

Förlossningspersonalen var helt underbara, och jag hade ett enormt stöd från min dåvarande sambo och mamma som var med. Självklart gjorde det ju ont att föda, men jag hade bara en positiv upplevelse med honom. Nåt jag även hade med i minnet och tankarna nu när jag skulle föda min andra son, 10 år senare.

Men så fel jag hade.. Elias var beräknad den 20 augusti. Den 3e September fick vi tid för kontroll och igåmgsättning. Vi kom in klockan 8 på tisdag morgon, förväntasfulla att äntligen få se våran lille son.

för än en gång hade jag gått 14 dagar över tiden.

Dom funderade på olika lternativ för att sätta igång mig och kom fram till Cytotek. Nåt jag aldrig hade hört talats om. Personalen sa till mig att det var ett "hormon" som skulle vidga livmodertappen, eftersom jag bara var öppen 1,5 cm när jag kom in på morgonen.

Klockan 11 fick jag första dosen Cytotek. Jag skulle få det varannan timme. Nästa dos kom klockan 13. Inget hände. Nästa dos kl 15. Inget hade fortfarande hänt..

Klockan 17 kom dom en ytterligare en dos Cytotek.

vid 18-19 tiden på kvällen var jag så trött, då jag knappt sovit nåt natten innan, för man var ju förväntasfull och nervös för att äntligen få se den lilla krabaten!!

Men, sen kom smärtan. En smärta i ländryggen som jag inte kände igen. Det var inga värkar. Utan bara en otrolig smärta! Jag sa till dom, det göt ont, nåt är fel.

"men vi ser inga värkar"

Nej, men nåt är fel! Jag kunde inte gå, sitta eller ligga. Det ända som hjälpte var att stå och vagga. Min sambo föröskte massera ländryggen, men det blev bara värre. Dom avbröt intaget av Cytoteket iaf.

Dom kunde knappt röra mig i underlivet, det smärtade nåt så fruktansvärt. Det visade sig att jag endast öppnat mig 0,5cm på alla dessa timmar med Cytotek.. Just då, visste jag inte hur farligt det var med Cytoteken.. Så på hela dagen och kvällen var jag endast öppen 2cm.

Dom bestämde sig för att sätta in en ballong ist. Det var hemskt, det gjorde fruktansvärt ont, fast det tydligen inte ska göra det. Ballongen trillar ur sig själv när man öppnats 3 cm.

Dom hann sätta in den, och när jag skulle resa mig upp trilla den ut. Då var klockan runt 21 på kvällen. Värkarna börja komma, mer och mer. Äntligen startade det sig av sig självt.

Jag bad om lustgas, ville inte ha nåt annat. Jag fick en BM jag inte gillade alls.. Hon var otrevlig och allmnänt snorklig. Hon gav mig lustgas, på 30-40%.. det gjorde inte så mycket nytta. Jag fick även använda tens, men när värkarna blev tätare så gjorde den bara ont i ryggen så det fick dom plocka bort. Nu tickade klockan närmare 22 på kvällen, och jag var så trött, och hade så ont i ländryggen..

Den här smärtan som var hade jag absolut inte med min förstfödde..

Det kom in en annan BM, henne gilla jag. Hon var barsk och underbar. Hon höjde lustgasen till 80-90%. Men så fort hon lämnade rummet och "min" BM kom in så sänkte hon åter till 30-40%.. så det slutade med att varje gång hon lämnade rummet, höjde min sambo lustgasen. Och så höll det på..

När vi låg ensamma så kände jag att jag fick en krystvärk. Jag bad min sambo ringa på klockan.

BM kom in. Jag mumlade fram mellan smärtorna att jag fick en krystvärk.

"Det är omöjligt. Du är bara öppen 5 cm." får jag till svar. Jag fräste åt henne att det visst var en krystvärk!

Helst plötsligt kom det in en sköterska och skulle sätta kateter. Jag vägra!

"du känner inte om du är kissnödig"

"Jo det gör jag visst, och jag ska inte ha någon jävla kateter!!"

Hon insisterade och skulle absolut sätta.

Till sist vråla jag åt henne: "att har jag fan skitit på mig två gånger för att jag har haft krystvärkar så borde jag väl fan ha pissat på mig också!! Jag ska inte ha någon jävla kateter"

Jag vet inte om dom blandade ihop mig med någon som hade epudral. Jag minns allt, jag hade trots allt bara lustgas...
Men det blev ingen kateter....

När krystvärkarna blev värre fick min BM för sig att jag skulle ställa mig på alla fyra..

Min sambo hann tänka: "är hon helt jävla dum i huvudet?!"

BM börja slita och dra i mig för att få runt mig, återigen fick jag skrika åt henne att låta mig vara. Att jag vänder mig om, i min egen takt, mellan värkarna. Att hon rör inte mig!

Min sambo hjälpte mig. Varför jag skulle stå på alla fyra helt plötsligt vet jag inte.

För under graviditeten hade jag massa problem med foglossning och hade väldigt ont. Och stå på alla fyra gjorde inte saken bättre.

Min sambo fick hjälpa mig tillbaka till ryggläge igen...

Nu var det dags för honom att födas, och det gjorde ont. Nåt så in i helvete! Dom ville att jag skulle hålla i mina ben, så min sambo fick hålla masken med lustgas åt mig. Återigen den ndär förbannade BM jag inte tyckte om, bad min sambo ta bort lustgasen, "för värken är på väg att avta"

Så fan heller, jag fräste åt honom att sätta tillbaka den, och tack gode gud så lyssnade han på MINA behov.

När Elias föddes kl 00.47 den 4e September var jag helt slut.

Elias kom i kronbjudning.. Det var därför jag började få krystvärkar redan när jag bara var öppen 5 cm.

och för er som inte vet vad det innebär: Barnet föds med ansiktet uppåt, ist för med ansiktet nedåt som är "normalt". Det är absolut ingen fara för barnet, men det innebär bara mer smärta för kvinnan.

Min förlossning hade nog vart mycket bättre om dom inte satte igåmg mig med det där förbannade Cytoteket, som absolut INTE ska ges till gravida! Det är magsårs medicin!

Fakta om Cytotek finns här på Fass:

 http://www.fass.se/LIF/product?2&userType=2&nplId=19891208000019

Den skiten borde förbjudas för igångsättning av förlossning! Man använder även det för att göra abort..

Så nej, jag tyckte inte min förlossning var speciellt lyckad..

Och jag tycker ju dom borde ha känt att han låg med huvudet åt fel håll...

Men nu är Våran Elias Thomas Bäckman här, och han vägde 3785g och var 51 cm! Våran skatt!

Nästa inlägg kommer att handla om mitt bemötande på BB, som slutade i en förlossningsdeprission för mig...

det tar väl lite tid.. Ja, att få iordning bloggen. Här kommer det mesta handla om min vardag med barnen, sambon, och djuren. 

Det kommer säkert att komma en hel del provocerande inlägg. (jag tycker inte det, men omgivningen kommer förmodligen tycka det..) 

Mina tankar, vad jag tycker och vad jag känner. 

Egentligen så kanske blogg namnet är lite fel, för jag är ju redan mamma. Men, i år när jag fyllde 30 kom min andra pojke. Så egentligen kanske bloggen borde ha hetat "morsavid30,igen.."

Det här inlägget är mest bara menlöst, för att se hur det ser ut. 

Nytt inlägg kommer om någon dag eller två..